Wednesday, February 7, 2007

Kärnkraftsmyter

I dagens BT gör sig en medlem i "miljövänner för kärnkraft" till tolk för de sk. begåvade företrädarna för folket. Han värderar de som känner oro, motstånd eller en allmän vilsenhet inför kärnkraften som mindre vetande eller offer för skräckpropaganda. Vi styrs enligt fysikstudenten från Göteborg av "idiotiska" lagar och att tro på en utveckling mot vind, sol och biobränsle som ett komplement till vattenkraften i vårt land kan enligt skribenten blott förbli en dröm . Vad det gäller förbränning av biobränslen är hans "vetenskapliga" bedömning att den är livsfarlig !



Min värdering av vad som är "myter" utgår från ett helt annat perspektiv. Det finns en rad anledningar till min allt mer övertygade inställning till kärnkraften som en energiparentes. Jag vill redogöra för några av dessa.



För det första, bränslet. Uranbrytningen har skadat och dödat många. Enligt en redovisning från den Sovjet-Tyska gruvan i Wismut har flera tusen arbetare dött i lungcancer. Är detta också en "myt" eller är det reell verklighet för de drabbade och deras familjer? Detta gäller en gruva, det finns många i världen. Nu har Sveriges uranfyndigheter blivit uppmärksammade igen. Hur många av oss vill jobba där eller bo i dess närhet?



För det andra, risken. Sommarens händelser i Forsmark har väl gett "myten" om världens säkraste kärnkraft en ordentlig knuff. Jag blir rädd när jag läser om hur lätt man tar på säkerhetsfrågorna. När vi får se företrädare för de som skall granska, SKI, nästan liera sig med de som skall granskas. Är detta unikt för Forsmark eller hittar man vid en ingående kontroll samma kultur på fler verk? Fysikstudenten avfärdar problemet trosvisst: "det finns helt enkelt ingen möjlighet för radioaktivt material att komma ut i omgivningen"

Som medborgare har jag en förhoppning att denne student i framtiden inte jobbar på något kärnkraftsverk.



För det tredje, avfallet. Vilken rätt har vi idag att till våra barn,barnbarn,barnbarnsbarn och oändligt mycket längre lämna efter oss ett livsfarligt avfall som ingen ännu löst förvaringen a

No comments: