värdigt åldrande ?

I veckan som gick skrevs det om en 98-årig kvinna från Malmö. Hon hade bott med sin son som nu hade avlidit. Hon kände sig sjuk,svag och ensam och ville till ett äldreboende.
Så länge sonen fanns i livet ville hon gärna bo kvar i sin gamla miljö men nu kändes det inte tryggt längre.
Hon fick ett nekande besked på sin ansökan om plats.
Handläggarna trodde att det var bättre för henne att bo kvar hemma!
Tyvärr är inte detta ett unikt exempel.

Det är svårt att förstå vad som har hänt med vår äldreomsorg. Rätten till bra stöd i sin invanda miljö har utvecklats. Larm, bättre bostäder, hissar och tillsyn under hela dygnet är bra. Men - varför måste pendeln svänga så långt ?

Om en sjuklig 98-åring säger att hon känner sig otrygg så är det naturligvis så. Möjligheten till stor förbättring är nog ganska liten vid så hög ålder.

Det behövs fler särskilda boenden och mer pengar till äldreomsorgen. Det behövs också fler träffpunkter och en bra och generös färdtjänst för äldre.

Men främst behövs det ändrade attityder och respekt för äldres förmåga. Äldre kan tänka själva. Äldre människor kan själva se vad som blir bäst.

Vi behöver människor i äldreomsorgen som är välutbildade. Inte bara i att ta hand om sjuka människor utan främst som kan se äldres sociala och själsliga behov.
Om vi som land skall kunna stå upp som ett välfärdsland så måste vi satsa mer på våra äldre medmänniskor.
Skärpning Malmö ! Skärpning Borås ! Skärpning alla andra kommuner där respekten för de äldre brister !