hemma igen

Efter en fin vecka i Fjätervålen är det dags att skriva igen. Jag gjorde en liten hastig koll av BT och konstaterade att det fattades en del i min insändare om myter kring kärnkraften. När jag nu ser efter hur det är i min blogg så fattas samma sak där. Av detta lär jag mig. Kontroll att allt finns med är inte helt fel. Att inte ha för brått kan också vara en lärdom att ta till sig.

Angående kärnkraften och dess myter vill jag för det fjärde lägga till ( tre motiv är redan skrivna tidigare !!) att det som ofta förvånar mig är hur man kan ta så lätt på beroendet. Även den trognaste kärnkraftskramare borde bli lite ängslig över att vi är ett av de länder som har störst andel kärnenergi.
Om det händer en allvarlig olycka kommer det att bli ett krav på snabbstopp. Kanske inte bara på ett verk utan på flera. Vi ser nu hur problemen i Forsmark som man från början beskrev som en mindre allvarlig händelse vidgar sig. Ringhals är föremål för ytterligare granskning. I vårt land har vi en viktig industri inom skog och malm. Det är verksamheter som har gett bra inkomster till oss alla genom statligt ägande. De privata ägarna är nog också ganska nöjda med sin utdelning. Gemensamt för båda verksamheterna är det stora elberoendet. Vad skulle hända om det inte längre kom någon el från våra kärnkraftsverk? Just nu står rätt mycket stilla. Som tur är har vintern varit mild. Att avveckla i ordnade former och satsa på framtidens teknik måste vara klokt även ur ett industriperspektiv.
För mig är ändå inte risken eller ekonomin det främsta skälet tiil att vi måste ställa om. Det är ett mer moraliskt motiv. Vi kan inte lämna efter oss ett avfall som är farligt i många tusentals år. Vi kan inte ens räkna alla generationer som kan drabbas. Det är dags att sätta fart på motståndsrörelsen mot kärnkraft igen. Vi måste ge tydliga besked att det är en tillfällig energikälla. Annars fortsätter det som förut och de alternativ som måste utvecklas kommer inte fram. Vi har både vatten, skog och vind i vårt land. Jag är säker på att solenergin kan bli något stort. Jag är teknikoptimist och tror att det går att få fram energi som duger i ett samhälle där vi tar ansvar. Inte bara för vår tid utan också för den tid som kommer efter oss.