Pingst

Under helgen har ett av mina barnbarn haft sin konfirmationsavslutning. Jag har blivit positivt överraskad över hur bra det har varit. Caroli har haft ett dramatema och under gårdagen gjordes redovisningen i form av en dramatiserad version av pingstens budskap. Idag var det gudstjänst i Carolikyrkan med både lättsamma och mer allvarliga inslag.
Jag tror att det är bra för alla att någon gång, i någon form ta sig tid att tänka igenom vad livet innebär. I konfirmationen är det naturligtvis det kristna budskapet och tron som står i centrum. Om man inte känner för detta kan det säkert var något annat. Det viktigaste är nog att vi ibland stannar upp och tänker lite längre och djupare är bara på det vardagliga.
Prästen Per och de andra som har varit ledare får ett gott betyg från konfirmandens farmor!

Jag kunde inte låta bli att i kyrkan tänka på några andra ungdomar. Som inte i lugn och ro kan samlas för sin andakt. Som hela tiden måste se sig om, lyssna efter stridsvagnar, flyg och bomber. Som inte kan gå till skolan eller få vård om de blir skadade eller sjuka.
I lägren i Libanon där landflykten varat oändligt länge. Där barn mister ben och armar av klusterbomber som Israel lämnade efter sig när de hade intensivbombat Libanon.
I Palestina där det verkar omöjligt att få fred. Där det inte verkar som någon längre tar ansvar för att ge Palestina ett eget land.
En ljuspunkt fanns ändå för några dagar sedan då Lena Hjelm Wallen tillsammans med några tidigare nordiska utrikesministrar skrev i DN. De krävde att bojkotten mot den demokratiskt valda regeringen i Palestina skulle upphöra.
De menade att omvärlden är medansvariga till utvecklingen i Palestina om vi inte agerar. Skönt att höra att några talar klartext. Norges regering skall ha heder av att de nu inte bara pratar utan också aktivt försöker ett ekonomiskt ge sitt stöd till palestinas folk.

Israel gör som vanligt. De söker upp de som de anser vara deras fiender, de avstår från rättegång och de verkställer dödsstraffet. Inte bara för de som de anses skyldiga utan också för alla andra som kommer i vägen, barn, gamla och ungdomar.
Historien har visat att resultatet av detta blir fler självmordsbombare, fler desperata angrepp på människor i Israel och allt längre till fred och försoning.

Kollekten i Carolikyrkan gick till stiftelsen Vitryssland. Ett annat land där människor lider nöd och utsätts för förtryck. Där har stiftelsen gjort en viktig insats för att lite grand lindra nöden. Nu är verksamheten i fara för att högerregeringen i Sverige inte vill satsa på den sortens arbetsprojekt. Cyniskt, både mot de som haft ett meningsfullt jobb i Borås och mot de människor i Vitryssland som varit beroende av insatsen.

Sammanfattningsvis: En fin och tänkvärd pingsthelg är snart tillända.