Är det synd om Reinfeldt eller är det synd om hans statssekreterare eller är det möjligen synd om de båda?
Återigen bekräftas två gamla sanningar. Försök aldrig dölja sanningan. Där alkohol går in där går vettet ut.
Nog gjorde statsministern ihärdiga försök att inte ta reda på hur det var. Om han hade haft lite fantasi borde han väl fundera på om det var ett vanligt, nyktert och självklart beteende som hans närmaste medarbetare ägnade sig åt på krogen. Gullandet mellan den politiska makten och den granskande mediamakten var tydligen inte något problem i en hel vecka. Först när han blev överbevisad om att alkoholnotan var stor reagerade Reinfeldt.
Visserligen såg Fredrik ut som en ledsen hundvalp idag men mer än så måste vi kunna kräva av statsministern. Godtrogenhet är kanske inte den bästa egenskapen i det ämbetet. Istället är det ett allvarligt tecken på ett svagt ledarskap.
Vem är det då synd om? Kanske ändå lite grand om Ulrica Schenström. Men bara lite grand.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment