Ikväll var det Åsa Linderborg som vi fick lyssna till på kulturhuset i Borås. En fantastisk berättare på scenen, en timma, inför fullsatt teatersalong.
Hennes berättelse om sin barndom och sin pappa.
Jag har läst boken " Mig äger ingen". Mycket av det jag läst blev så tydligt i hennes egen berättelse ikväll.
Hon avslutade med några ord som jag fritt tolkar ungefär så här:
Boken är en upprättelse för de, som liksom min pappa blev arbetslösa när jobben försvann. De som betraktas som lata för att de inte hittar något nytt.
En upprättelse för de långtidssjuka som inte blir trodda. Att även de ofullkomliga kan vara kärleksfulla, fina och bra människor.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment