Läst i Dagens Arbete

Özz Nûjen inleder sin krönika i oktober med följande:

"En hård värld som styrs av ännu hårdare politiker"

Han fortsätter längre ner i texten, " det finns tack och lov inte så många sådana politiker i Sverige...eller?
Jo då, dom finns här också. Och vi vet vilka dom är om vi väljer att se och inse det.
Men vi blundar för det, vi vill inte se det.

Vi vill inte se att vi har en statsminister som hellre tvingar till arbete än erbjuder arbete.
Vi vill inte se att vi har en utrikesminister som hellre tänker på sin aktieportfölj än på Sverige.
Vi vill inte se att vi har en skolminister som hellre bannar och ljuger än berömmer och söker sanningen.
Vi vill inte se"

Så är det. Många ville inte se och höra vad högeralliansen framförde i valrörelsen. De lyssnade på våra stulna värdeord om rättvisa, solidaritet från blå läppar och trodde att det skulle bli nästan som förut.
Man lyssande till budskapet om att så många fuskade med "bidrag" Nu skulle det bli ordning.

Nu vet många att det blev ett hårt Sverige som styrs av ännu hårdare politiker.

Ett land för de duktiga,rika och starka. Som inte är sjuka till kropp eller själ. Som alltid har rätt utbildning för varje arbetsmarknadsläge. Som alltid är beredda att rycka upp barn och familj, sälja hus och hem och flytta hundra mil om jobbet finns där.

Joakim Jakobsson skrev på Aftonbladets ledarsida i augusti att " Ingen orkar slåss för de sjukskrivna"
Vi som har turen att klara våra räkningar varje månad, inte är sjuka, arbetslösa eller hemlösa måste visa att vi vill slåss för ett rättvist land. Som gäller alla, inte bara några.